Ge mig en dag till
Under september läste vi Ge mig en dag till av Mitch Albom. Och så här tyckte vi;
Kattis
Det här var en bok som (precis som förra månadens bok), blev bättre och bättre ju längre man läste. Den hade oxå en trevlig tvist på slutet som gjorde att hela boken lyfte. Däremot så glömde jag den här boken ganska snabbt, vilket kändes lite konstigt och trist, eftersom jag faktiskt tyckte att den var mysigt bra.
Hanna
Elin
Hedvig
Ingrid
Carin
Jag vet inte vad jag förväntar mig när jag öppnar denna bok men det är en varm känsla som följer med i hela berättelsen trots att förutsättningarna
med Charlys försök att ta livet av sig ju inte är de bästa. Jag fullkomligt älskar mamman!! En scen då hon läxar upp bibliotekarien som tycker att "En världsomsegling runt havet" är för svår för Charly är något jag minns särskilt väl. Är det någon som har insett det komiska att vi tycks välja böcker med det återkommande temat "sportfåne begår nästan självmord", först var det om fotboll, nu om baseball, och jag som inte ens är särskilt sportintresserad. =)
Elinor
Det var en annorlunda, påhittig historia. Jag fattade inte vad som hände på slutet, en twist? Jag läste om sista sidorna flera gånger och tyckte det blev konstigare för var gång : ) Tyvärr är jag inget större fan av Mitch Albom och Ge mig en dag till ändrade inte på det. Det var en lättläst, snabb bok, som jag precis som Kattis glömde lika fort igen. Jag får en obehagskänsla när jag läser hans texter som jag inte kan sätta fingret på vad det beror på, någon annan som kände likadant? Jag håller med om att mamman var en härlig karaktär dock!
Carin, det kanske är just vårt ointresse för sport som gör att vi gärna läser om sportfånar som även de vill få ett slut på det...? Hehe.
Kommentarer
Trackback
